Allmänt,  Min salong

Att hitta energi, motivation och styrka

Jag tror att de flesta i min omgivning uppfattar mig som glad, stark och driven med energi som sällan sinar. Men de senaste åren har varit prövande och 2021 har verkligen utmanat mig. Jag har alltid tyckt att det är ”väl bara att bita ihop och kämpa vidare” men i år har det inte varit lätt att hitta energi, motivation och styrka att fortsätta.

De flesta kan skriva under på att pandemin påverkat oss negativt!

Jag tror att vi alla kan skriva under på att pandemin har påverkat oss på ett eller annat sätt. För det flesta på ett negativt sätt. För mig har det inneburit tuffa utmaningar för min verksamhet som i sin tur genererat en sämre lön för mig. Som i sin tur skapat en oro för mig i mitt privata liv som ensamstående mamma.

I våras trodde jag att jag hittat både kärleken och en fin kollega till Colours men tyvärr visade det sig ganska snabbt att ingen av dem var det jag hoppats på. Det var två hårda smällar…

Jag skulle satsa på att hitta energi, lycka och motivation att fortsätta

Så jag satsade all min längtan och en del pengar för att kunna njuta av livet på min lilla segelbåt under sommarmånaderna. Där skulle jag satsa på att hitta energi, lycka och motivation att fortsätta…och under några underbara veckor med min båt och med fina vänner så började hoppet återvända. Livet kan ju vara så fantastiskt! Jag och mina nära är friska och starka och svenska skärgården är ju oslagbar!! Nu vänder det!

En drömmig kväll på klippan…

Kunderna började äntligen strömma till

Även på salongen märkte vi av att kunderna börjat strömma till. Så trots att vi var en frisör färre än vad vi hoppats på så skulle vi klara det här! Vi är ju ett så starkt team Nathalie och jag!

Nathalie och jag

Så i mitten av Juli var det dags för semester i min älskade lilla båt. Jag och min yngsta dotter, Julia, packade båten full för att kunna stanna ute i alla fall ett par veckor.

Jag och Julia

Första stoppet på semestern blev hos min pappa

Första stoppet skulle bli hos min pappa på deras landställe i mellersta skärgården. Vi fick en mysig kväll tillsammans och sen kröp jag och Julia ner och sov i förpiken nere i båten. Efter en blåsig natt med halvdan sömn så skulle vi äta frukost tillsammans uppe i huset. Jag packade ihop vad vi skulle ha med och hoppade iland…

Ambulanshelikoptern landade på ängen

…men jag måste ha missbedömt avståndet, förmodligen på grund av mina nya progressiva solglasögon, och landade för långt ifrån klippan. Jag hamnade med foten i fel vinkel och stöp framåt. Det gjorde ont men inte så ont, men när jag inspekterade min fot så förstod jag direkt att något gått sönder! Det dröjde inte många minuter innan en ambulanshelikopter landade på ängen bakom huset och jag fick flygas till akuten. Där konstaterades det att hälsenan gått av.

Tre månaders sjukskrivning

Det innebär 3 månaders sjukskrivning och många månaders rehabilitering efter det.

För mig innebar det även att min efterlängtade sommar i min båt blev helt inställd och att Colours ekonomi skulle prövas hårdare än någonsin. Hur skulle jag orka?!? Hur skulle jag igen lyckas samla kraft och energi när livet denna gång bokstavligen slog undan fötterna för mig? Jag har nog aldrig känt mig så ensam och sårbar! Tårarna ville inte ta slut…

Men på nåt sätt, tillsammans med mina döttrar och några fantastiska vänner, så har jag tagit mig igenom de 3 första månaderna. Colours har överlevt tack vare Nathalie och våra fantastiska kunder. Men det har inte varit lätt!

Jag var så van vid att vara stark, självständig och framförallt rörlig. Det är så svårt att inse att vissa saker inte är möjliga nu. Jag blev också tvungen att klara av att vara sårbar, be om hjälp och försöka hitta ljusglimtarna i livet även när det inte blev som jag har tänkt mig det.

Att ändå kunna gå till gymmet betydde så mycket för mig!

Mina ljusglimtar är mina barn, mina underbara vänner, träningen och inte minst kärleken till min salong, mitt arbete och mina fina kunder.

Försöker se framåt…

Efter att ha tillbringat en vecka i soliga Spanien med en god vän så tar jag nu ett djupt andetag och ser framåt. Även om det fortfarande återstår många timmar med rehabträning innan jag är återställd, så har jag tagit mig en bra bit på vägen.

Frukost på terassen

…jag försöker tänka att det som inte dödar gör mig starkare… ;-)

…och de här dagarna som går är ju det som kallas livet…

KRAM

%d bloggare gillar detta: